Separatorer och turbiner
En notis i en tysk tidning fångade intresset hos en brukspatron i Dalarna. Artikeln beskrev en ny maskin för att skilja ut grädde från mjölk. Han visade artikeln för en ingenjör på Klosters bruk. Denne ingenjör, de Laval, hade sedan tidigare erfarenhet från centrifugalkraften - eftersom han tidigare på Stora Kopparbergs Bergslags AB tillverkat glasflaskor genom att låta glas slungas ut mot kanterna i en roterande form. Trots att han inte hade några pengar slutade han sitt arbete för att utveckla denna uppfinning. Den 16 december 1877 förevisade de Laval en prototyp på en effektiv och fungerande separator. I samband med detta kom han i kontakt med en gammal studiekamrat vid universitetet, Oscar Lamm, en man med goda kontakter med rika personer både i Sverige och internationellt. Året efter fick de Laval patent på sin uppfinning och tillsammans med Lamm bildade de en firma. Lamm lade ner ett betydande arbete på att få fram riskkapital, och han lyckades bra. Men vid flera tillfällen hotades affärsprojektet av att läggas ned, just eftersom pengarna tog slut. Samtidigt kom en konkurrentprodukt ut på marknaden. Men de lyckades med sin bedrift och skapade ett världsledande företag.
     Den som under de första åtta åren höll ordning på företaget var Oscar Lamm. Sedan fick Lamm nog av de Laval och slutade. Lamm kom sedan även att göra viktiga insatser för att rädda det krisdrabbade verkstadsföretaget Atlas (i dag Atlas Copco).
     Ångturbinen var en utveckling av dåtidens ångmaskiner och fick stor betydelse runtom i världen. 1883 tog de Laval patent på den första praktiskt användbara ångturbinen. 1888 presenterade han en förbättrad turbin, den s.k. aktionsturbinen. 1893 konstruerar han en ångturbin med fjädrande axel.
     För att exploatera sina uppfinningar var han med och bildade AB Separator (1878, aktiebolag 1883, numera Alfa-Laval AB), AB de Lavals ångturbin (1893, numera ASEA-koncernens STAL-Laval turbin AB) och Svenska stålpressnings AB i Olofström (1887, numera Olofströmsverken inom Volvokoncernen). Bland alla de Lavals patent fanns även ett spännande projekt om en svävarfarkost och 1885 byggdes på Ludwigsbergs gjuteri 1843 på försök en undervattensbåt, konstruerad av honom.

"Hastigheten är en himmelens gåfva"
Men De Laval var inte bara en uppfinnare. Han hade även viljan och tron att det genom forskning och utveckling skulle vara möjligt att förbättra det mänskliga livet. Han levde i framtiden både bokstavligt och bildligt. Och hela hans ekonomiska uppfattning var grundad på exploatering av ännu inte genomtänkta uppfinningar. Under hela sitt liv såg han sig som fosterlandets frälsare. Och han hade ett konstnärstemperamen med lynnighet, plötsliga infall, oregelbundna vanor, ekonomiskt lättsinne och oinfriade löften. Dessutom var han även riksdagsman.

De Lavals drivbänkar
Gustaf de Laval blev känd som doktorn; den som skulle ställa allt till rätta. Man vände sig till honom för att få pengar till ideella föreningar, museer eller finansiering av uppfinningar. Han är den privatperson i Sverige som med råge har bidragit med mest pengar till svensk teknikutveckling. Gustaf de Laval var mannen man skulle ha med i sitt sällskap.
     År 1890 startade Gustaf de Laval något som kallades drivbänkar, en rad projekt med omkring ett hundratal anställda som finansierades av honom. Syftet med dessa drivbänkar var att utveckla teknik som kunde användas i något av alla de Lavals olika företag. Detta var Sveriges första privata forskningsinstitution och tanken var att inte bara skapa nya uppfinningar, utan även att kommersialisera innovationerna. Organisationen kring detta var ganska lös och ingenjörerna förväntades själva ta ansvar för hur projekten fortskred. Drivbänkarna genererade dock aldrig några större ekonomiska vinster för de Lavals del, utan förtjänsten låg mer på sikt - det visade sig att flera av de ingenjörer som deltog i projekten fick skolning för fortsatt framgångsrik verksamhet. Ett exempel på detta var just Gustaf Dalén.