Gustaf Dalén
Gustaf Dalén föddes år 1869 i Stenstorp i Västergötland. Under sin uppväxt fick han hela tiden höra: men den där Gustaf, vad skulle det bli av honom? Gustafs far tyckte att han skulle överta familjens lantbruk och bli bonde. Det tyckte inte Gustaf. Han ville bli uppfinnare. Sin första "uppfinning" skapade Gustaf med hjälp av en gammal trasig väckarklocka han fått av sin far. Gustaf reparerade klockan och tillsatte sedan en hel del extra finesser. Bland annat tänkte han se till så att sängen välte när klockan ringde, så att han svårväckt som han var garanterat skulle vakna. Gustafs bror Hjalmar var dock en stark motståndare till detta projekt, eftersom de delade säng. Ett annat resultat av Gustafs morgontrötthet var att han uppfann, vid 14 års ålder, världens första automatiska kaffekokare med timer. En konstruktion som senare delvis låg till grund för hans fyrkonstruktioner.

Det första steget
Som bondson, och utbildad inom mejerihantering samt trädgårdsskötsel, tyckte Gustaf att det var orättvist att bönderna fick lika betalt för fet som för mager mjölk. Sålunda uppfann han en fetthaltsprovare. Med sin maskin i famnen tog han sig till Stockholm för att demonstrera den för en av Sveriges då allra mest framstående uppfinnare, Gustaf de Laval, i dennes exklusiva våning på Strandvägen. När Dalén visade honom sin apparat blev de Laval mycket tyst. Sedan gick de Laval iväg och kom tillbaka med ett eget patent på en fetthaltsprovare som han precis hade tagit. Intressant nog var dessutom Daléns provtagare mycket enklare konstruerad. Naturligtvis blev unge herr Dalén besviken över han inte var först med idén, men han frågade dock de Laval om han inte kunde få en anställning hos de Laval. De Laval svarade att han inte anställde folk utan utbildning, men om Dalén utbildade sig så var han varmt välkommen tillbaka. Daléns började att studera på Chalmers i Göteborg, men när Daléns studier var avklarade hade de Lavals medvind vänt så denne kunde inte ge Dalén det utlovade arbetet. Dalén fortsatte istället att studera, nu i Zürich. Sedan lyckades pappa Dalén, som kände direktören på de Lavals Ångturbin i Stockholm, att ordna in honom på verkstaden där.

På väg mot AGA och framgång
En dag sprang Dahlén på en gammal studentkamrat, Hans Celsing, resultatet av detta möte blev att de tillsammans startade ett fritidsföretag som utförde experiment bl a för de Laval inom ångturbiner samt gasverk. Senare, år 1906, blev Dalén överingenjör på Svenska Karbid & Acetylen. Detta företag blev senare AGA, där han år 1909 blev verkställande direktör. En post som han dock först avböjt, med hänvisning till att han var tekniker. Han var dock inte bara tekniker, framförallt var han en innovatör och entreprenör. AGA-fyren och AGA-ugnen är kanske de mest kända produkterna som Gustaf Dalén ligger bakom. Men redan i tidiga år hade han bland annat uppfunnit en pastöriseringsapparat samt en mjölkningsmaskin. Totalt sett skulle Dalén inregistrera 86 patent, imponerande nog inom 15 olika industriklasser.

Mot mörker och Nobelpris
Gustaf blev bekant med L M Ericsson, en annan välkänd svensk industriman, och de kom att arbeta med experiment tillsammans. En dag experimenterade de och några ingenjörer med gasackumulatorers explosionssäkerhet. Fem behållare hängdes över öppen eld och observerades på säkert avstånd. Något gick dock fel. En blåaktig gas började att strömma ut från den femte tuben. Men ingenting hände. Efter en halvimmes väntan så börjde Dalén att närma sig den femte tuben. Då exploderade den. Mirakulöst nog överlevde han. Men han förlorade synen på båda ögonen, trots febrilt arbete från hans bror, som var ögonläkare. När Gustaf Dalén kom hem från sjukhuset, år 1912 möttes han av meddelandet att han skulle få ta emot Nobelpriset i fysik. Att Dalén fick priset var dock inte helt okritiserat. Vissa ansåg att han inte fått priset för någon speciell landvinning inom fysikens område, uppfinningarna var ofta baserade på känd teknologi, utan för att han var svensk och offrat sin hälsa för det gemensamma bästa.

Obotlig optimist och humanist
Halva Nobelpriset skänkte Dalén till välgörande ändamål och han delade också med sig till arbetarna och tjänstemännen i fabriken, de fick alla en extra veckolön. Som obotlig optimist engagerade han sig dessutom i en mängd ekonomiska projekt vilka fick hans privatekonomi att haverera. Trots detta var Gustaf Daléns valspråk "var optimist". Han tyckte det var viktigt att blicka framåt, även om han själv hade förlorat synen i en explosion och även förlorat en förmögenhet i Kreugerkraschen. Därför lät han göra en rocknål med denna slogan, som han ständigt bar. Och han fortsatte enträget sitt arbete, trots sin blindhet, ända fram till sin död i sitt hem 1937. För att lindra plågorna från den cancer han led av använde han en av AGAs senaste produkter, en AGA-sedator (narkosapparat) som då ännu befann sig på experimentstadiet, I verkstadsklubbens protokoll skrev sekreteraren Walter Brodd: "Vi hyllar honom för hans skaparförmåga och stora geni samt att han så långt han haft möjlighet varit en human arbetsgivare och aldrig varit hatiskt stämd mot arbetarna".